Svenskarna har blivit gnälligare...

... och jag har ett behov av att gnälla lite över något som gnagt mig en tid och trots att jag inte är svensk ännu, men snart, för äntligen finns möjligheten till dubbelt medborgarskap även för mig.

Mitt syfte med gnället är att kunna släppa det sedan!

Jag kan för mitt liv inte få ihop en inre bild över hur våra respektive examinationer ska se ut för att uppfylla kravet på innehåll, alltså inte det tekniska. Började att jobba med den individuella, men förstod efter kontakt med Ulla att jag var ute och cykla. Fick förklarat hur det ska vara och har läst hur det ska vara, men nej och åter nej. Började jobba med ett andra utkast igår och känner att även den blivit fel. Det är något jag inte förstår, men jag vet inte vad det är.

Jag börjar förstå att jag har en inre konflikt vad gäller att å ena sidan berätta och reflektera över det jag lärt mig och å andra sidan knyta det till en specifik sida i en specifik bok. Om jag skriver det viktigaste jag lärt mig, så kan jag inte knyta det direkt till en specifik sida i en specifik bok. Då får jag kanske ta den andra vägen, plocka något ur en bok och berätta om just det men då har jag ju inte valt det som för mig personligen känns viktigast att ha lärt mig. Varför känns det såhär? Har kanske hittat en tråd att spinna mitt arbete kring, får se vad det tredje försöket leder till.

Såg att även en annan bloggare tyckt till om historieböckerna. Tycker själv att böckerna varit väldigt detaljrika, faktaspäckade och fulla med årtal och reformer från guvetnär till tidig dåtid. I någon bok har det sagts att att vi ser för mycket bakåt istället för att se och visualisera en framtid och sikta skolans utveckling ditåt. Framtiden har jag bara läst om i Schechtys bok, som jag personligen tycker ger en tydlig bild över vad som bör ske i skolvärden i både stort och i smått. Det är ju en pedagogikutbildning inte skolhistoria jag pluggar?

Åh, lite skönt känns det allt att gnälla av sig här!
/Anne